nu mitt i natten ska jag försöka mej på att blogga lite nattsvammel...kommer nog inte alls bli så bra som jag hoppas på...är fett trött...vill sova...vill drömma vackra drömmar om Dej! men näääeeee jag sitter här o kan inte sova för jag har lovat att hämta pojkarna inne i stan när de är färdiga på sin personalfest...vilket jag hoppas bli snart...men det blir det nog eftersom att klockan redan är ett...dumma mobil riiiiiiiing!!! och dumma pojkar som inte vill hem nu...men klockan är väl bara barnet för dom kan jag tro!
i veckan hade jag besök av min gode vän 112..ja vi kallar han så eftersom han är ambulansförare..dcet var faktiskt trevligt att ta igen lite förlorad tid tillsammans med honom..mkt länge sen vi sågs på grund av avstånd o hans extremt sjukt svartsjuka flickvän...jag undrar egentligen vad svarsjuka är bra för? förlorar man ändå inte den man älskar? jag menar en svartsjuk partner kväver ju en till max! och då försvinner ju denna för den sakens skull. men visst lite svartsjuk ska man ju vara. det är ju bara gulligt men det ska hållas på en bra o sund nivå...annars kan det bara sluta på ett sätt...ILLA
skolan kväver mej..det är så jädrans b! nivån är ju inte alltför hög! är alla lågbegåvade som vill gå där eller? man kan ju faan börja undra o med det menar jag inte att jag är super över intelligent för det är jag absolut inte! men nog faan ska man väl lära sig tala o skriva o förstå svenska på normal nivå om man ska gå i skolan! sånt förstör så mkt för alla andra svenskar! och med det menar jag absolut inte att jag har ngt emot människor med utländsk bakgrund!!! många av mina närmaste vänner har det! och utlänningar är ändå starka människor (vissa) de kommer ju hit till ett helt främmande land utan någonting o bygger upp en helt ny tillvaro utan vänner familj o jobb...
varför dyker han alltid upp som en pain in the ass?? varför måååste han alltid göra det när allt ändå börja ordna till sig för mej? jag har ingen lust att leva det livet mer! been there. done that! men hur kan det då vara så svårt att släppa taget? är det kärlek eller ett beteende som är svårt att bryta? jag tror på det sist nämnda. kärleken strandade för flera år sen när helvetet började! jag har ju ändå kommit så pass långt att jag faktiskt vågar lita på en annan människa nu. att jag vågar släppa ner lite av muren jag byggt upp som sköld åt mej själv. jag tycker ju för tusan om en annan människa!! vekliga o sanna känslor!! det är stor för mej! det är svårt men ändå så otroligt härligt. men ibland sluter jag mej till mitt skal igen men jag öppnar oftast upp det efter en stund igen!
dags att ringa upp pojkarna o börja tjata lite på att de borde åka hem nu....får väl se om det hjälper men det tror jag inte!
godnatt